Världens mäktigaste person bor i ett stort, vitt hus i en stor stad i Amerika. Vi talar naturligtvis om USA:s president. Som ledare i världens enda kvarvarande supermakt har nämligen presidenten mer makt än någon annan stats- och regeringschef i hela världen.
44 personer har hittills innehaft det ämbete som formellt kallas President of the United States of America. I januari 2009 tillträdde demokraten Barack Obama ämbetet, som den förste färgade presidenten någonsin i Amerikas historia. Än så länge har ingen kvinna nått detta ämbete, men såväl förre demokratiska presidenthustrun Hillary Rodham Clinton och delstaten Alaskas förra republikanska guvernör Sarah Palin jobbar aktivt på att bli den första kvinnan i Ovala Rummet – presidentens officiella kontor i Vita Huset.

Presidentämbetet i USA innebär enormt mycket jobb och ett nästan ofattbart stort ansvar som vilar tungt på axlarna hos den som för tillfället bor i Vita Huset på adressen 1600 Pennsylvania Avenue i Washington DC. USA:s president är både statschef, regeringschef och överbefälhavare för landets väpnade stridskrafter. Allt detta ansvar har alltså samlats i ett enda ämbete. Med presidentämbetet följer också, helt naturligt för världens mäktigaste person, en mer eller mindre ofrivillig status som en av världens mest kända och omstridda personer, alla kategorier.

Presidenten väljs på en mandatperiod på fyra år och kan av princip bara omväljas en gång till. Det var president Harry S Truman som 1951 initierade det grundlagstillägg som bara tillåter ett omval. Skiljs president från sitt ämbete i förtid till följd av att personen ifråga dör, avgår, entledigas eller på grund av sjukdom eller annan anledning blir oförmögen att utöva ämbetet blir vicepresidenten omgående ny president.

Hela processen som leder fram till en ny president är med svenska ögon sett ganska knixigt och går via kravet på att presidentkandidaten ska vara född amerikansk medborgare till de komplicerade primärvalen som i sin tur leder fram till partikonventen, välregisserade jätteshower som slutgiltigt utser presidentkandidaten och dennes vicepresidentkandidat. Själva presidentvalet sker den första tisdagen efter den första måndagen i november månad under år som är jämnt delbara med fyra, exempelvis 2000, 2004 och 2008. Nästa presidentval i USA kommer alltså att hållas i november 2012.

Slutgiltigt är det dock det så kallade elektorskollegiet som månaden efter presidentvalet avgör vem det är som får bli president. Den 20 januari, drygt två månader efter valdagen, svär sedan den nyvalde presidenten eden som sedan binder honom till ämbetet som USA:s president under de kommande fyra åren.

Kongressen är USA:s högsta lagstiftande församling och har sitt säte i Capitolium i Washington DC. Den består av två kammare; senaten och representanthuset. Dessa två kammare styrs av ett regelverk med anor från 1700-talet.
Hur mäktig presidenten i USA än må vara så är han fullständigt beroende av att kunna lotsa sina beslut genom kongressens båda kamrar. Det korrekta namnet för denna församling är United States Congress och dess ledamöter har i praktiken makt att både fria och fälla en sittande president.

Ett exempel på detta är frågan om den stora sjukförsäkringsreformen. Sedan president Barack Obamas tillträde i januari 2009 stod striden i kongressens båda kamrar om Obamas mycket kontroversiella vallöfte om en sjukförsäkring för alla amerikaner. Efter en lång och hård kamp för att kunna lotsa denna för Obama så viktiga principfråga genom senaten och representanthuset, där motståndet från republikansk sida var benhård på grund av att man ansåg att denna sjukförsäkringsreform skulle bli onödigt dyr, stod det i slutet av 2009 klart att presidenten hade lyckats vinna denna viktiga prestigeseger. Hade han misslyckats med detta hade hans ämbete blivit mycket försvagat.

Kongressens uppbyggnad och dess begränsningar i maktutövandet regleras mycket strikt i konstitutionens första artikel. Principen är att kongressen bara får besluta om sådant som räknas upp i sektion åtta i konstitutionens första artikel. I övrigt skall allt annat bestämmas av de enskilda delstaterna själva eller av folket. Denna princip, som brukar kallas för federalism, är uttryckligen fastslagen i konstitutionens tionde tillägg. Några exempel på vad kongressen får besluta om är federala skatter, tullar, väpnade styrkor och om krigsförklaring. När det gäller tullavgifter får kongressen inte lägga sig i eventuella tullar delstaterna emellan.

Kongressens arbete delas, till skillnad från presidentens fyraåriga mandatperiod, in i perioder om två år. Inför varje ny tvåårsperiod sker allmänna val i de 50 delstaterna av alla ledamöter i representanthuset och en tredjedel av alla senatorer. Perioderna numreras och innevarande period, som sträcker sig från 2007 till och med 2009, kallas sålunda för USA:s 110:e kongress.

Kongressen har alltid varit en mer eller mindre given väg för en person med ambitioner och drömmar att bli president, och därigenom fungerat som en solid plantskola för det högsta ämbetet. I de allra flesta fall har en blivande president en mycket lång karriär som kongressledamot bakom sig innan flyttlasset går till Vita Huset. Barack Obama är dock ett unikt undantag från den regeln. Han var senator för delstaten Illinois i bara fyra år innan han blev president.