År 1492 landsteg Christofer Columbus på en ö i Bahamas. Han hade fått uppdrag av den spanske kungen att hitta en ny västlig sjöväg till Asien. Istället upptäckte han Nya Världen. Den europe som sedan var först att stiga iland på amerikas fastland var Juan Ponce de León (Florida, 1513) eller John Cabot (New England, 1498). Innan dessa hade dock indianerna (som man referar till som native americans) levt i nordamerika över 15 000 år.
Upptäckresandet var en del av europeernas kolonisering. Efter spanjorerna följde främst holländarna, fransmännen och engelsmännen men även svenskar och portugiser. På vägen dit tog man med sig grisar, kort och hästar och hem till Europa tog man med sig majs, potatis, tobak, bönor etc.
Dessa europeer skapade 13 kolonier som sedan blev USA:s första 13 stater: Delaware, Pennsylvania, New Jersey, Georgia, Connecticut, Massachusetts, Maryland, South Carolina, New Hampshire, Virginia, New York, North Carolina, och Rhode Island.
Under 1770-talet pågick det Amerikanska frihetskriget för att göra USA till en självständig stat utan brittisk kolonisering. Revolutionen vanns och år 1776 skrevs landets självständighetsdeklaration. Man hade som mål att göra hela den nordamerikanska kontinenten till förenta delstater och under 1800-talet expanderade landet åt väst för att välkomna landbit efter landbit in i unionen. Inte förrän år 1959 blev USA komplett på det vis det är idag, det var då Alaska och Hawaii blev medlemmar.
Runt sekelskiftet var invandringen till landet enorm då fattigt folk från Europa sades kunna göra stora pengar i «möjligheternas land», bl a genom att gräva guld eller odla grödor i fertil jord.
År 1929 drabbades USA av den stora börskrashen och landet slungades obarmhärtigt in i «den stora depressionen». Inga pengar fanns och snart heller inga jobb – folket stod rådlösa. Man försökte sig på reformer av olika slag för att få folket på fötter igen, men USAs ekonomi återhämtade sig inte förrän de gick in i Andra världskriget år 1941.